Robin Chang

historia - Nr. 1

Middag med främlingar

Sökandet efter en kulinarisk identitet på Little Meats LA

[17:33]

Jag trodde att det skulle vara mycket mer trafik, så jag är 30 minuter för tidig. Jag slår in portkoden, går förbi karpdammen och öppnar dörren till Little Meats LA.

Där inne står fem personer och förbereder kvällens meny i nästan total tystnad. Jag står kvar vid dörren i några långa sekunder och vet inte riktigt hur jag ska fortsätta. Jag känner mig lite bortkommen.

Köket är i den bortre änden och omges av ett U-format bordsarrangemang som påminner om en sushibar. Väggen längst bort är fylld med kryddor, örter och andra ingredienser från golv till tak. I mitten av U-formen finns en stor köksö där kockarna och köksbiträdena noggrant förbereder kvällens läckerheter.

När en av dem äntligen tittar upp och lägger märke till mig i dörrkarmen säger han bara ”Hej! Hur är läget? Kom hit och umgås med oss. Vi sätter igång snart.”

Det är kvällens värd Robin Chang, som också bor i lägenheten.

Jag går in och sätter mig i soffan och betraktar miljön. En Apple iMac-dator har dekonstruerats och förvandlats till en underlig men tilltalande fotoram. Två plattskärmar spelar upp fascinerande konstfilmer utan ljud. I trappan upp till övervåningen där Robin och hans fru har sitt sovrum hänger ett halvt dussin motorcykelhjälmar.

Till vardags jobbar Robin med IT. På kvällar och helger är han värd för noggrant komponerade middagar inom ramen för ett experiment som han kallar Little Meats LA.

Robin beskriver med egna ord Little Meats LA som en middagsbjudning för främlingar. Han vill att det ska vara en motpol till den moderna restaurangkulturen där kocken har väldigt lite kontakt med gästerna.

”Vi lever i en tid där allting präglas av teknik och vi har tillgång till en uppsjö av information om restauranger. Det finns massor av snygga bilder på mat i sociala medier ... Och trots att vi har all den här informationen och alla bilderna så saknas det en koppling till maten eller de bakomliggande historierna” menar Robin.

[17:50]

Allt fler främlingar dyker upp till middagssittningen och Robin inleder kvällen med att berätta om hur Little Meats skapades.

”Jag älskade att bjuda hem folk när jag var yngre. Jag ledde alltid arbetet när vi lagade mat i min umgängeskrets, och vi gillade verkligen att umgås på det sättet. I början var det mina vänner som kom på middagarna, sedan började mina vänners vänner också dyka upp”, förklarar han. ”Vi tyckte att det var väldigt spännande när våra vänners vänners vänner också ville vara med – personer som man knappt har någon koppling till alls.”

I dess nuvarande form kan 10–13 personer vara med på den intima middagsupplevelsen hos Little Meats LA. Man umgås kring soffan och småpratar (ungefär som på en mingelfest) och sedan sätter man sig till bords och njuter av en kväll med Omakase (ōməˈkäsā).

[18:19]

”Det är svårt att översätta Omakase, men man skulle kunna kalla det för kockens val”, förklarar Robin. ”Little Meats är i princip en målarduk där kockar och andra matkonstnärer lagar mat helt efter eget tycke och smak och får berätta sina historier. Alla våra köksbiträden och kockar går sin egen väg.”

Jag börjar inse att Robin inte bara är intresserad av att röra om i grytan inom restaurangbranschen. Han leder ett öppet uppror mot de allt opersonligare relationerna mellan de som lagar mat och de som äter den.

”[Omakase] innebär att gästen säger ”Okej, jag litar på dig och vill ägna de kommande 2–3 timmarna för att njuta av det bästa som du kan åstadkomma”, förklarar han. Det handlar alltså om att man som gäst får lägga undan sina kräsna vanor och förutfattade meningar och lita på att kocken, som vigt sitt liv åt mathantverket, är en utmärkt kulinarisk guide. Raka motsatsen till den matkultur där kunden får precis som hen vill.

Det är något speciellt med främlingar som träffas över en bit mat i ett öppet kök. Det påminner lite om en teateruppvisning.

En bromance med kocken Matt

[18:29]

När Robin är klar med sina inledande plikter som värd presenterar han sin nära vän Matt Yuen, kvällens kock.

”Jag minns när vi umgicks första gången”, berättar han med ett leende. ”Vi var på Grand Central Market i stan och käkade på Eggslut, och jag frågade ”Vem vill du bli? Vad har du för mål?” Och Matt svarade då att han ville vara sin egen chef.”

Kocken Matt fyller i med sin del av historien. ”Det är lite kul – nuförtiden träffar ju många sin partner på nätet. Och via appar som Tinder”, säger Matt. ”Jag hittade Robin på Instagram. Jag såg ett par inlägg där folk hade kul på middagar, och jag ville vara en del av det. Det verkade vara en så rolig grej.” Han fortsätter att förklara. ”Jag skickade ett direktmeddelande till honom, och vips hade vi en bromance på gång.”

”Vi växte upp med liknande mat, och vi har även liknande matlagningsstilar och middagsvanor. Vi är båda födda i USA men har asiatiskt påbrå. Våra föräldrar är invandrare, och jag tror att allt det här har förenat oss.”

Robin tar vid där Matt slutar. ”Om jag är väldigt imponerad av maten som någon har lagat börjar jag alltid säga en massa fula ord, och när Matt lagade mat till mig första gången kastade jag ur mig massor av svordomar.”

"Här [på Little Meats LA] vill vi veta mer om människors kulinariska identiteter – mat är ett snabbt och enkelt sätt att berätta någons historia”, förklarar Robin. ”Jag vet att Matt planerar att så småningom öppna en egen restaurang, och jag vet att han använder Little Meats LA som en kreativ verkstad. Han är ju ändå konstnär, när allt kommer omkring.

View Product

#

Liquid error (snippets/product-grid-item line 43): comparison of String with 0 failed

[19:12]

Medan vi fortsätter utforska menyn berättar Robin att han tidigare under veckan utmanade Matt att skapa en meny där så många som möjligt av de sex rätterna har någon koppling till grillen, och kocken tog verkligen fasta på utmaningen. Följande stod på menyn:

Rätt 1: Krispig mochi (tillagningen inleds på grillen, sedan slås den in med nori)

Rätt 2: Hummer Aguachile (med grillad hummer)

Rätt 3: Grillad ostroncongee

Rätt 4: Grillad bläckfisk (med avokado som rökts på grillen)

Rätt 5: Grillad griskind (jag är ganska säker på att Robin svor lite medan vi åt denna)

Rätt 6: Jujube-tårta (ingen koppling till grillen men herregud vad god den var!)

[19:40]

Medan alla ivrigt väntar på nästa rätt berättar Robin mer om hur han ser på grillning.

”Det är lätt att ha en bestämd åsikt om vad grillning är, eftersom det är en så amerikansk grej. Det är lätt att förknippa det med protein – att grillning bara handlar om att tillaga en köttbit över eld”, säger han. ”När man har börjat förstå hur grillen fungerar och hur man underhåller den inser man att grillen kan användas varje dag och till och med flera gånger per dag.”

”Det går att grilla en paj. Folk lagar alla möjliga saker där grillen används på ett annat sätt än för att grilla köttbitar, hamburgare och grillkorv. Det går även bra att laga grönsaker på grillen. Och du kan till och med baka på den, om du känner för det. Grillen ger dig gott om torr värme som ger massor av fantastiska smaker.”

[20:23]

Varje rätt är minutiöst planerad och perfekt upplagd, vilket inte är någon överraskning så här i efterhand. Robin är noga med detaljerna: hur mycket folk äter, när de äter, hur mycket de dricker, övergången från rätt till rätt, historierna bakom varje munsbit – allt planeras i minsta detalj för att vi som gäster ska få en närmare koppling till maten. Den musik som spelas måste spegla de rätter som serveras. De två hypnotiska plattskärmarna visar filmer som valts av kocken. Tallrikarnas struktur, typsnittet i menyn – allt har valts med ett syfte.

När vi är klara med den sjätte rätten och är tillbaka i vardagsrummet känner var och en av oss att något har förändrats. Det känns som om vi har umgåtts med riktiga vänner.

Den bortkommenhet jag kände i början är som bortblåst. Vi var främlingar som nu har förenats av en gemensam upplevelse, kockens val av rätter och historierna bakom maten.

När vi en efter en lämnar lokalen är det raka motsatsen till när jag steg in genom dörren och möttes av tystnad. Musiken spelar. Filmernas eftertexter rullar. Jag går förbi karpdammen. Ut genom porten. Fortfarande ingen trafik i sikte.

Kolla in Little Meats LA på deras webbplats littlemeatsla.com, eller ta del av de senaste middagarna med främlingar genom att följa @littlemeatsla på Instagram.