Fiske med ett syfte

En flugfiskeguide bortom allfarvägarna

Jag måste erkänna något. Det är rätt obehagligt att köra på ödsliga småvägar i Klippiga bergen. Vägarna är smala. Det finns sällan skyddsräcken. Terrängen ser riktigt ogästvänlig ut.

Man måste nog vara en viss typ av person för att kunna trivas här, tänkte jag. Någon som är stor och bredaxlad. Antagligen skäggig.

Men jag hade fel. Inget av detta stämmer in på Maddie Brenneman.


"”Jag trivdes jättebra i New Mexico. Santa Fe är en häftig stad. Det fanns bra fiske i närheten, men jag längtade hem till Colorado .”"

Maddie är huvudansvarig fiskeguide för C Lazy U, en ranch ute i bushen i det nordöstra hörnet av Willow Creek Reservoir i Granby i Colorado. Hon tar med alla möjliga personer ut på fisketurer på floden där de får uppleva sportfiske i dess renaste form.

”När jag först fick veta att jag hade fått jobbet blev jag lite nervös”, berättar Maddie. ”Jag tänkte att det är bäst jag lär mig knyta lite snabbare.”

Men Maddie ville verkligen komma bort från kontorsjobbet där hon hade börjat direkt efter college. Nästan varje helg körde hon fem timmar från Santa Fe tillbaka till vattendragen i hembygden.

”Colorado kallade på mig, så var det”, säger hon med ett leende.

Maddie växte upp i Denver och fiskade tillsammans med vänner och familj under större delen av uppväxten, men det var inte förrän hon var ensam på floden som hon verkligen fastnade för fisket.

”Det var då jag insåg att jag verkligen älskade det – första gången jag gjorde det helt ensam”, berättar hon. ”Det var en mäktig känsla och fick mig att känna mig stark.”

Innan Maddie blev en av USA:s mest framstående kvinnliga flugfiskeguider arbetade hon på en resebyrå och hjälpte kunder att planera resor till östra Afrika. Det var inte lätt för henne att lämna resebyråjobbet, men innerst inne visste hon att det var vid floden hon hör hemma.

”När jag bestämde mig för att bli guide minns jag att jag kände mig osäker och rädd eftersom jag är tjej i en mansdominerad bransch. Jag tänkte att alla fiskare hela tiden kommer att ifrågasätta allt jag gör, bara för att jag är tjej”, förklarar hon. ”Men så snart jag var nere vid floden slutade jag tänka på att jag är tjej. Jag tror att även de andra gör det också – det spelar liksom ingen roll. Jag är bara deras guide.”

Maddies skicklighet och elegans i vattenbrynet smäller högre än eventuella könsskillnader. Hon har en direktkontakt med omgivningen på ett sätt som jag själv bara kan drömma om. Det ser ut som att allt är så enkelt för henne, och hon är verkligen klippt och skuren för jobbet.


”Jag tror att mat förenar människor på ett naturligt sätt.”

Gästerna dras inte bara till Maddies välkomnande sätt vid floden. Hon utstrålar även värme kring middagsbordet.

”Flugfiske är helt klart mitt största intresse, men matlagning kommer tätt därefter. Jag älskar att laga mat. Och jag älskar att prova nya rätter. Ju mer jag har rest, desto mer har jag upplevt andra kulturer och ny mat. Sedan har jag använt de olika influenserna i min egen matlagning.”

Nästan all fisk som Maddie fångar släpper hon tillbaka ut i vattnet igen. Men när hon får rätt fisk på kroken, och har sällskap av rätt personer, tar hon gärna med fångsten hem till grillen.

”Jag respekterar verkligen personer som vet exakt var maten kommer ifrån och anstränger sig för att gå ut och fånga in den eller plocka den”, säger hon.

Maddie lagar regelbundet mat tillsammans med sin äldre syster Mackenzie vid C Lazy U-ranchen, och deras vänner bjuds alltid på härliga rätter av färska råvaror.

”Jag tror att mat förenar människor på ett naturligt sätt. Vi äter för att fira olika händelser. Som familj samlas man kring middagsbordet.”

Hon stannar upp.

”När vi delar en måltid tillsammans delar vi även med oss av våra erfarenheter.”

Maddies brinnande intresse för både fiske och matlagning är ingen tillfällighet. För henne går de hand i hand. Hon har ungefär samma syn på de två hantverken.

”Det handlar mycket om teknik, att vara äventyrlig, utforska okänd mark och hitta på lösningar allt eftersom. Jag tycker att matlagning är som allra bäst när den är originell och unik. Ibland när man fiskar händer det att man kommer på en ny teknik som fisken inte har stött på tidigare, och det brukar fungera bra.”

När man är ute på floden med Maddie blir det tydligt att hon har helt egna metoder. Hon experimenterar med små nyanser i kasttekniken mellan varven. När vi kom tillbaka till lägret för att tända grillen var det samma sak. Hon experimenterar och provar sig fram, men återvänder alltid till det här med teknik.

”Jag inser att vi gör på samma sätt som pappa. Till exempel finhackar vi många av ingredienserna, säger hon och tittar menande på sin syster. ”Vi kanske är lite nitiska när det gäller vissa smådetaljer.”

I det falnande skenet från lägerelden förklarar Maddie hur rollen som vildmarksmänniska och naturvårdare går hand i hand. Det är då jag förstår vad Maddie vill förmedla till andra – att man kan vara ödmjuk men ändå stark och hysa vördnad för naturen.

”När man går ut och har en underbar naturupplevelse är det svårt att samtidigt föreställa sig att vildmarken en dag kanske inte finns kvar. Jag hoppas att den alltid kommer att finnas där – för alla.”

Under vårt samtal kan jag inte undgå att lägga märke till den skarpa, ojämna linjen som skiljer stjärnorna från klippväggarna där ute i mörkret. Och för ett ögonblick känns de karga Klippiga bergen inte lika avskräckande.

Gör samma läckra recept


Ytterligare berättelser